Många svenskar älskar att spendera sin semester i Italien . Många kommer hit både för sol och bad men även för dess mat och vin. Alla italienska regioner förutom en gränsar rill vatten, men ALLA har sin speciella mat och sina unika viner. Den här gången tar jag med dig till Toscana, närmare bestämt i området där man gör Chianti.På 70-talet var Chianti nästan en synonym till Italienskt rött vin. Dessutom minns jag från de italienska restaurangerna i Sverige under min barndom att de hade den där typiska Chiantiflaskan (lite rund och med halm runtomkring) som ljusstake. Minns ni?
Under det ekonomiska uppsvinget på 60/70-talet så blev detta vin överproducerat, och fick rykte om sig att bara vara ett enkelt bordsvin. De senaste 30 åren har man jobbat hårt med att vända denna trend, reglerna för hur man får göra vinet är nu väldigt strikta och Chianti blev 1984 klassat som Docg (Docg är det högsta benämningen man kan få i den Italienska klassificeringen). 2011 beslöt man att höja nivån ytterligare och området mellan Florens och Siena fick benämningen Chianti Classico Docg. Det här området kallas för ”klassiskt” för att detta är det klassiska och ursprungliga området för att göra just Chianti-vinet. Detta område har mer kullar, och marken i sig gör även att vinet blir extra bra här. En generell regel för ALLA Docg-klassade viner i Italien är även hur mycket varje vinranka får producera. I Chianti Classico Docg området är det ungefär hälften jämfört med Chianti Docg (2 kg jämfört med 3,5 kg). Det betyder att man klipper bort vindruvsklasar i sitt grönstadie. En slags gallring helt enkelt. Då har vinrankan mer kraft att bara koncentrera sig på de få klasar som är kvar. Detta leder till mindre mängd vin, men av högre kvalitet.
En av sakerna som är så fascinerande med vin är hur mycket historia som kommer med varje flaska. Chianti är inget undantag.
1716 beslöt Cosimo III att skydda 4 excellenta vinodlingsområden. En av dessa var Chianti, dagens Chianti Classico område. Man kan säga att detta var grunden till dagens klassifiering av vinzoner i Italien.
En annan person som har varit otroligt viktig för den lite mer moderna Chiantivinet är Baronen Bettino Ricasoli, även kallad för Järnbaronen. Han var Italiens andra Premiärminister. Baronen var otroligt intresserad av vin och vinodling. Han förbättrade vinproduktionen samt kvaliteten och 1872 (efter 30 års experimenterande) så kom han på det perfekta receptet för Chianti; mellan 80% -100 % av druvorna i vinet Chianti måste vara Sangiovese. I detta ”recept” nämns även hur mycket av andra druvor man skulle blanda i Sangiovese basen, och vilka druvor som var tillåtna. Ända fram till 2005 var en vit druva tillåten.
Man kan idag besöka familjen Ricasolis slott, Castello di Brolio och prova deras viner. Slottet ligger på en kulle och har en otroligt vacker utsikt över Toscanas kullar. Extra vackert vid solnedgången. Efter att ha sett solnedgången så rekommenderar jag middag med ”wine pairing” på deras restaurang.
Har du tänkt på att alla Chianti Classico Docg flaskor har en logo med en svart tupp? Varför då?
Historien om den svarta tuppen kommer från medeltiden, i början på 1200-talet, när republikerna Florens och Siena alltid låg i krig. De beslöt att få ett slut på alla blodbad och beslöt att skriva ett fredsavtal. Det stora problemet var att bestämma var gränsen mellan de två kungadömena skulle dras. Man beslöt att var sin riddare skulle rida ut från respektive stad vid gryningen när tuppen gol. Där de två riddarna möttes skulle gränsen ligga. Florens hade en svart tupp och Siena hade en vit. I Florens så lät man sin tupp svälta vilket ledde till att den svarta tuppen gol av hunger flera timmar innan gryningen, så deras riddare fick ett kraftigt försprång, vilket betydde att Florens område blev mycket större. Detta område kallas idag för Chianti Classico och alla flaskor med den benämningen har just den svarta tuppen på sig.
De båda riddarna möttes vid Castello di Fonterutoli. Sedan 1435 ägs det av familjen Mazzei. Familjen Mazzeis vingård är idag otroligt modern, men utan att mista sin charm och tanke på detaljer. Slottet är idag boplats till stor del av personalen, men även hotell och restaurang.
Hur är då dagens Chiantivin?
I de strikta regler som finns så ingår även hur länge det måste lagras. För Chianti Classico gäller minst 12 månader totalt , därav minst 10 månader i stor ELLER liten tunna och minst 2 månader i flaska. Detta gör ju att smaken kan variera otroligt, och det finns plats för alla att hitta just sin favorit Chianti. Vill man ha en betydligt längre lagring av sitt vin så finns Chianti Classico Riserva Docg, där vinet måste lagras minst 21 månader i tunna (stor eller liten) och minst 3 månader i flaska.
Sangiovese ger ofta viner med en rubinröd färg av medel intensitet. Doft av viol, körsbär och skogsbär. Vid lagring utvecklas dofter av läder,jord och söt tobak. Ibland även balsamiska toner och mentol. Smaken är av diskret struktur, med god syra och sammansatta tanniner. Denna syra tillsammans med tanninerna gör att Chianti kan lagras väldigt länge. Avslutningen är både kryddig och fruktig, med lång eftersmak.
Två andra vingårdar jag kan rekommendera är Castello di Volpaia , där man kan prova viner i deras suggestiva vinkällare, och Badia a Coltibuono. Badia a Coltibuono är ett gammalt munkkloster. Otroligt vackert även här. Rundvandringen är väldigt intressant, där man bland annat även får se hur de gamla stallen befann sig UNDER klostret. Fördelen med detta var att värmen från djuren fungerade som golvvärme i det kalla klostret som låg ovan på. Stallen är idag platsen där man nu lagrar sina vin.
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att nämna en rolig, men makaber detalj; Hannibal Lecter i två av filmerna citerar och dricker just Chianti .