När man studerar till att bli sommelier så måste man lära sig en hel del om hur man gör vin, hur vin utvecklas och alla faktorer som kan påverka vinet och vinproduktionen. Något annat man även måste lära sig är geografi. Alla vinregioner. Som jag har nämnt tidigare så bor jag i Italien och jag tog min sommelier examen här. Naturligtvis lägger det Italienska Sommelier Förbundet extra tid på just de Italienska vinerna och de Italienska vinregionerna. Flera av dessa regioner hade jag knappt hört talas om! Alla känner väl till Toskana och Piemonte? Men Basilicata? Campagnia? Umbrien? Just om Umbrien vill jag berätta om idag.
Tanniner. Ibland känns de som ett rivjärn i munnen, ibland som sammet. Ibland känns de som en sträv torrhet, ibland är det knappt kännbara.
Bland vindrickare finns det två kategorier, de som tycker om tanniner och de som INTE tycker om tanniner. Idag ska jag prata om ett av världens mest tanninrika vin, Sagrantino di Montefalco DOCG som görs i Umbrien i centrala Italien. Umbrien kallas för Italiens gröna hjärta på grund av sin grönska och för att det befinner sig mitt i Italien.
Umbrien är i religös benämning känt för speciellt två helgon; Benedikt av Nursia och Franciscus av Assisi
Benedikt föddes i Nursia (nuvarande Norcia) och anses vara grundläggaren av det västerländska munkväsendet (Benediktorden). Sankt Benedikt är hela Europas skyddshelgon.
Franciscus av Assisi grundade i början av 1200-talet Franziskanerorden, och han är Italiens skyddshelgon. Båda dessa ordnar är verksamma än idag.
När man åker igenom Umbrien så slås man av dess otroliga skönhet och det är lätt att förstå hur dessa ordnar fick sin grundfäste här, med all denna skönhet så är det lätt att bli religös, och även om man inte är troende så blir man ändå respektfull för alla dessa vackra kyrkor och kloster som finns här.
Speciellt slående platser är själva Assisi med sin Sankt Franciscus basilika och La Basilika di Santa Maria degli Angeli. Båda finns med på Unescos världsarvslista). Mitt INNE i basilikan Santa Maria degli Angeli finns faktiskt en annan liten kyrka! Denna lilla kyrka, “Porzioncula” är av stort heligt värde för Franziskanerorden. Googla gärna för allt detta är jätteintressant!
Men skulle jag inte prata om vin? Varför nämner jag kyrkor och helgon?
Den kristna kyrkan har i alla tider spelat en viktig roll när det gäller vin och vinproduktion. Munkar har förbättrat odlingsmetoder och hur man framställer vinet, och vin har alltid haft en viktig innebörd i själva gudtstjänsten. Var man än anlade en kyrka i Italien så odlade man också vindruvor.
Munkarna just vid staden Montefalco i Umbrien har gjort ett sött vin av en druva som heter Sagrantino sedan tidig medeltid.
Sagrantino är en liten blå druva med lite tjockare skal. Detta skal är rikt på antocyaniner, det vill säga polifenoler (färgpigment) och tanniner.
Man använde sig av passito-metoden, precis som när man gör bland annat Recioto ( som jag berättar om i artikeln om Amarone) Druvan har förmodligen fått sitt namn Sagrantino (som betyder helig) då det användes som nattvardsvin.
På 1970-talet beslöt sig några producenter att försöka göra ett torrt vin av Sagrantinodruvan. Man experimenterade under ett par år för att även komma på det bästa lagringssättet för att tämja Sagrantino-druvans höga tannin halt. 1992 fick detta vin i området runt Montefalco DOCG-status, och vinet görs av 100% Sagrantinodruvor som sedan måste lagras minst 37 månader, varav 12 på tunna. (Läs om hur fatlagring ändrar vinet i min artikel Åldras med stil Där finns även en bild på Italiens största trätunna som befinner sig just i Umbrien)
Hur är då detta vin? Den har en mycket markerad strävhet, men just denna höga strävhet (pga tanninerna) är ett tecken på att detta vin kan lagras väldigt länge. Förutom sin höga strävhet har detta vin ofta en hög fruktsyra, vilket gör att detta vin passar väldigt bra till många olika sorters rätter ( läs gärna min artikel just om Mat och vin )
Dessa egenskaper tillsammans med alla sina otrolig dofter ( bland annat björnbär, mörka körsbär, kryddiga och balsamiska toner, mörk choklad, tobak, lakrits och kanel) gör att det även passar otroligt bra till olika rätter där tryffel ingår och just svart tryffel finns det gott om i Umbrien.
Och det söta passito vinet? Detta vin fortsätts att göras enligt traditionen och är ett dessert vin som passar perfekt till desserter med bär, men det är även helt otroligt gott ihop med mögelost.
Det måste tilläggas att i Umbrien gör man naturligtvis andra sorters viner också, både rött och vitt. Som i alla Italienska regioner så hittar man excellenta viner som passar alla smaker!
Jag höll nyligen en vinprovning med viner från Lungarotti en av de mest betydelsefulla producenterna i Umbria. Vingården grundades på 1960-talet av Giorgio Lungarotti, som spelade en avgörande roll i att sätta området Torgiano på världens vinkarta.
Torgiano är en liten vinort känd för sina kvalitetsviner och en lång vintradition. Området fick tidigt ett starkt rykte tack vare producenten Lungarotti, som bidrog till att göra Torgiano internationellt känt.
Vinbenämningen Torgiano DOC skapades 1968 och omfattar flera vintyper, bland annat röda, vita och roséviner. Det mest prestigefyllda vinet är Torgiano Rosso Riserva DOCG, som fick DOCG-status 1990 och huvudsakligen görs på druvan Sangiovese. Det vita Torgiano vinet görs på 50-70% Trebbiano Toscano.
