
Chianti är mer än ett vin och mer än ”bara” ett vindistrikt – det är en berättelse om solvarma kullar, urgamla vingårdar och generationer av passionerat hantverk, fångad i varje glas. I den här artikeln berättar jag om vad som har gjort Chianti till Toskanas hjärta – en ikon skapad av tid, jord och kärlek till vinets konst. Och när du har läst färdigt kan du låta resan fortsätta med en kostnadsfri online kurs (på engelska) – en samling inspirerande, förinspelade lektioner som du kan njuta av när det passar dig.
På 70-talet i Sverige var Chianti nästan en synonym till Italienskt rött vin. Det var billigt och lättdrucket . ALLA kände till Chianti! Dessutom minns jag från de italienska restaurangerna under min barndom att de hade den där typiska Chiantiflaskan (lite rund och med halm runtomkring) som ljusstake. Minns ni?
Under det ekonomiska uppsvinget på 60/70-talet i Italien så blev detta vin överproducerat och fick rykte om sig att bara vara ett enkelt bordsvin. Men mycket har hänt sedan dess!!!

En av sakerna som är så fascinerande med vin är hur mycket historia som kommer med varje flaska. Chianti är inget undantag.
1716 beslöt Cosimo III att skydda 4 excellenta vinodlingsområden. En av dessa var Chianti, dagens Chianti Classico område. Man kan säga att detta var grunden till dagens klassifiering av vinzoner i Italien. Redan på 1700-talet!
En annan person som har varit otroligt viktig för den lite mer moderna Chianti-vinet är Baronen Bettino Ricasoli, även kallad för Järnbaronen. Han var Italiens andra Premiärminister. Baronen var otroligt intresserad av vin och vinodling. Han förbättrade vinproduktionen samt kvaliteten och 1872 (efter 30 års experimenterande) så kom han på det perfekta receptet för Chianti; mellan 80% -100 % av druvorna i vinet Chianti måste vara Sangiovese. I detta ”recept” nämns även hur mycket av andra druvor man skulle blanda i Sangiovese-basen, och vilka druvor som var tillåtna. Ända fram till 2005 var en vit druva tillåten.

1924 gick 33 producenter ihop och skapade ett kooperativ för att skydda sitt vin, den första av sitt slag i Italien. 1932 beslöt man att höja nivån ytterligare och området mellan Florens och Siena fick benämningen Chianti Classico. Det här området kallas för ”klassiskt” för att detta är det klassiska och ursprungliga området för att göra just Chianti (Samma område som Cosimo III hade valt ut 1716!) Chianti Classico omfattar åtta historiska kommuner: Greve in Chianti, Radda in Chianti, Gaiole in Chianti, Castellina in Chianti, Barberino Tavarnelle, San Casciano in Val di Pesa, Castelnuovo Berardenga och Poggibonsi – var och en med sin egen karaktär formad av terrängen.
Reglerna för hur man får göra vinet är nu väldigt strikta och Chianti blev 1984 klassat som Docg (Docg är det högsta benämningen man kan få i den Italienska klassificeringen).

Vinodlingarna ligger på mellan 250 och 600 meters höjd över havet, vilket ger stora variationer i klimat och uttryck. De högre lägena bidrar med frisk syra och elegans, medan de lägre höjderna ger fylligare och mer mogna toner.
Jordmånen varierar mellan ”galestro”, en skifferrik, spröd lera som ger struktur, och ”alberese”, en ljus kalksten som skänker vinerna sin distinkta friskhet och mineralitet.
En generell regel för ALLA Docg-klassade viner i Italien är även hur mycket varje vinranka får producera. I Chianti Classico Docg området är det ungefär hälften jämfört med Chianti Docg (2 kg jämfört med 3,5 kg). Det betyder att man klipper bort vindruvsklasar i sitt grönstadie. En slags gallring helt enkelt. Då har vinrankan mer kraft att bara koncentrera sig på de få klasar som är kvar. Detta leder till mindre mängd vin, men av högre kvalitet.
Har du tänkt på Har att alla Chianti Classico Docg flaskor har en logo med en svart tupp? Varför då?
Historien om den svarta tuppen kommer från medeltiden, i början på 1200-talet, när republikerna Florens och Siena alltid låg i krig. De beslöt att få ett slut på alla blodbad och beslöt att skriva ett fredsavtal. Det stora problemet var att bestämma var gränsen mellan de två kungadömena skulle dras. Man beslöt att var sin riddare skulle rida ut från respektive stad vid gryningen när tuppen gol. Där de två riddarna möttes skulle gränsen ligga. Florens hade en svart tupp och Siena hade en vit. I Florens så lät man sin tupp svälta vilket ledde till att den svarta tuppen gol av hunger flera timmar innan gryningen, så deras riddare fick ett kraftigt försprång, vilket betydde att Florens område blev mycket större. Detta område kallas idag för Chianti Classico och alla flaskor med den benämningen har just den svarta tuppen på sig

Hur är då dagens Chianti-vin?
I de strikta regler som finns så ingår även hur länge det måste lagras. För Chianti Classico gäller minst 12 månader totalt , därav minst 10 månader i stor ELLER liten tunna och minst 2 månader i flaska. Detta gör ju att smaken kan variera otroligt, och det finns plats för alla att hitta just sin favorit Chianti. Vill man ha en betydligt längre lagring av sitt vin så finns Chianti Classico Riserva Docg, där vinet måste lagras minst 21 månader i tunna (stor eller liten) och minst 3 månader i flaska.

Sangiovese ger ofta viner med en rubinröd färg av medel intensitet. Doft av viol, körsbär och skogsbär. Vid lagring utvecklas dofter av läder,jord och söt tobak. Ibland även balsamiska toner och mentol. Smaken är av diskret struktur, med god syra och sammansatta tanniner. Denna syra tillsammans med tanninerna gör att Chianti kan lagras väldigt länge. Avslutningen är både kryddig och fruktig, med lång eftersmak.
Hur jobbar man för framtiden inom Chianti?
Chianti Classico exporteras idag till fler än 160 länder och är bland de mest prestigefyllda namnen inom global vinframställning.
Med utgångspunkt från sina flera hundraåriga tradition håller nu Chianti Classico-kooperativet på att utveckla ett innovativt hållbarhetsprotokoll som inte bara tar upp miljömässiga och sociala metoder, utan också introducerar en banbrytande dimension: kulturell hållbarhet. Detta innebär att skydda och förbättra Chianti Classicos unika landskap, kulturarv, jordbrukstraditioner och den kunskap som har förts vidare genom generationer, element som är lika viktiga för regionens identitet som dess vingårdar.


