Är det bara jag som längtar efter sommar och värme?
Rosé-viner är nästan synonymt med sommar. Ett kallt glas rosé att sitta och njuta av medan man sitter på balkongen eller på sin terrass. Ofta blir rosé-viner dock ofta diskriminerade när man sedan börjar tänka mat, och man väljer ofta bara mellan rött eller vitt. Detta är väldigt synd då rosa kan vara bra till så mycket mer än bara som fördrink. Och en annan sak, förmodligen dricker du ditt rosé alldeles för kallt!
Hur gör man då dessa rosa viner? Hur ofta tänker man på vad man faktiskt har i sitt glas? Dricker jag vitt eller rött så vet de flesta vilka druvor man föredrar, från vilket land det kommer och ofta även regionen. Men rosé?
I en tidigare artikel Varför ska jag titta på mitt vin? så förklarar jag hur vinet får sina färg. Rosa vin får jag alltså av blå druvor. Där druvskalen bara ha fått ligga och dra i musten i någon eller några timmar, till skillnad från rött vin där de kan ligga i ett par veckor. Två roséviner gjorda med samma druva kan alltså vara helt olika i färg, lukt och smak beroende på hur länge druvskalen har fått ligga i.
Kan jag blanda ett rött och ett vitt vin och på så sätt få ett rosa vin? Tekniskt sett så går det alldeles utmärkt, men denna metod är egentligen förbjuden. Förutom vid produktion av en typ av vin, nämligen Champagne.
I Frankrike är det Provence och i Italien är det Apulien som är de historiska områdena man först förknippar med roséviner. I Apulien exporterade man druvmust till Frankrike från slutet av 1800-talet för att berika deras viner. Druvorna för att göra denna must av plockades i jutasäckar som sedan på kvällen hängdes upp i väntan på att bli pressade dagen därpå. Under natten så droppade det ut rosa druvsaft från säckarna och vinodlarna tog vara på denna saft och gjorde vin till sig själva och sitt hushåll med den. Detta vin kallades lokalt ”Lacrima” vilket betyder ”Tår”, just för att druvsaften droppade ur säckarna som tårar. Denna ”tår-metod” är egentligen ett antikt sätt att göra rosa vin på, men det var inte förrrän så sent som 1943 som Italien faktiskt hällde upp sin första rosé för försäljning på flaska.
Sommaren 1943 invaderar amerikanerna södra Italien. Först Sicilien och sedan ut till Apulien. Städerna evakueras av rädsla för bombardering. Vinodlaren Leone de Castris enda tillgång är hans druvskörd. I vanliga fall brukade han sälja sin druvmust till Frankrike, men i krigstider var det omöjligt. De Castris riskerade att få låta alla sina druvor ruttna. Då kommer han på det! Han ska göra ett eget vin av sina Negroamaro druvor. En ny slags rosé, där druvskalen bara skulle få ligga i musten högst en dag. De amerikanska trupperna drack mycket öl. Kanske de skulle tycka lika mycket om att dricka vin? Men hur skulle han kunna få tag på flaskor? Så har i krigstider var det så gott som omöjligt! Då kom han på att han skulle samla upp alla dessa tomma ölflaskor och tappa upp vinet i dem. Han satte på en ny etikett och kallade vinet ”Cinque Rose”, Fem Rosor, eftersom egendomen där druvorna odlades kallades så. Han ordnade en tillställning för att låta amerikanarna prova detta vin. Den amerikanska generalen Poletti tyckte så mycket om detta vin att han beställde 35.000 flaskor att ta med sig tillbaka till USA, fast med det enda vilkoret att vinet bytte namn till ”Five Roses”. Samma namn som det har än idag. Även druvorna är de samma; 90% Negroamaro och 10% Malvasia Nera.
Det interessanta med roséviner är att det faktiskt ÄR ett mellanting mellan rött och vitt vin, fast med karaktär som ett strukturerat vitt vin och ett lättare rött vin. Som alla strukturerade vita viner så ska man faktiskt dricka detta vin lite mindre kallt än vad som kanske känns normalt. 10-12 grader. Kyla har den effekten på vin att man känner mindre av dess doft och mer av dess syra. ( Läs mer om vinets dofter i min artikel Hemligheten bakom en supernäsa). Man missar så mycket av rosévinets egentliga personlighet med att servera det kylskåpskallt. Någon grad varmare gör även att det passar otroligt bra till mat, t ex kyckling, tonfisksallad, ost och charkuterier med mera. Dessutom är det lätt att tillfredställa alla gästers olika smaker med ett och samma vin.
Personligen brukar jag börja med att dricka mitt vin kall som aperitiv för att sedan låta det naturligt bli lite varmare till min mat.
Vanligtvis brukar rosé viner drickas ungt. Man uppmanar gärna till detta då de kan förlora lite av sin fräschör ock karaktär med tiden. Jag är själv en av dem som alltid avsmakar mina rosé viner typ inom ett år efter de har släppts på marknaden, då jag aldrig har hittat någon rosé som har utvecklats positivt. Tills jag besökte Giovanni Calòs vingård i Apulien! En av mina bästa svenska vänninor bor i Apulien och förra året vid ett av mina besök hos henne så hamnade vi mer eller mindre av en slump på denna vingård. Michele var en fantastisk värd och tog med oss till druvodlingen och visade oss runt på vingården. Vi pratade länge om vin och vinproduktion, och naturligtvis pratade vi även om rosè vinets relativa korta livslängd.
”Inte alls sant!” utbrast Giovanni! ”Vänta ska du få se!” sa han och log stort medans han gick iväg för att hämta ytterligare en flaska; samma sorts rosé, ”Mjere Rosato”, fast sex år äldre!
Det var väldigt intressant att jämföra de båda vinerna. Att med blotta ögat se hur färgen gått från korall rosa till en vacker lökfärgad nyans. Det yngre vinet hade delikata doft av bland annat körsbär och det äldre vinet hade utvecklat dofter av lavendel, färska örter samtidigt som det fortfarande hade kvar doften av röda skogsbär och lite av körsbären som jag kände i den yngre varianten. Det äldre vinet var mer nyanserat i doften, och hade mycket av sin goda syra kvar. Detta vin är ett av de få viner som jag faktiskt har skrivit ”finner inte ord!” i mitt anteckningsblock för vinprovningar!!!
Det intressanta med de två rosé vinerna som jag har nämnt Leone DeCastris och Giovanni Calò) är att de båda är gjorda på samma druvor; Negroamaro och Malvasia, men de var helt olika i färg lukt och smak! Detta är en av faktorerna som gör att vin är så otroligt roligt, att kunna se och smaka producentens personliga stil på sitt vin.
Från vilket land kommer din rosé favorit, och vet du vilken druva det är gjort av?
Fin artikel.👍
Intressant artikel.